Detta skrev jag i all hast som svar på ett inlägg på Twitter. Det gick fort och jag hoppas jag inte gjort någon tankevurpa och begått sakfel i hastigheten, men håll till godo.
Nu har jag skrivit mycket långt, varför jag nu gjorde det, och jag hoppas jag inte gjort någon tankevurpa och begått sakfel i hastigheten, men håll till godo.
— Hans Bjärstål (@Upplyser) November 24, 2020
En växt behöver H och O vilket den får genom att spjälka vatten, så länge det finns vatten råder alltså ingen brist >>
En växt behöver H och O vilket den får genom att spjälka vatten, så länge det finns vatten råder alltså ingen brist på detta. C tar den från luften, och det vet vi att det finns det bara alltför mycket av. Sedan återstår N samt en massa mineraliska näringsämnen som den behöver. I storleksordning ungefär så här. N P K CA Mg S Fe Mo Bo Cu Zi …
De mineraliska ämnena tar de från marken via rötterna och ursprunget till dessa är berggrunden på ett eller annat sätt. I de jordar som har sitt ursprung i havet, och som har kommit till oss via landhöjning finns ett överflöd av dessa ämnen då de har sitt ursprung i de sediment som floderna har skapat då de långsamt tuggat sig igenom berggrunden och därmed spolat ut slam i havet. På andra växtplatser frigörs mineralerna helt långsamt dels genom vittring, dels genom en symbios mellan växternas rötter och bakterier som sakta fräter sönder berggrunden och på så sätt frigör mineralerna. På de jordar som inte är sedimentjordar begränsas alltså tillgången på mineraliska växtnäringsämnen av vittringshastigheten och/eller av bakteriernas arbetstakt.
Så till kvävet. N är ju en gas som finns i luften, men växterna kan inte ta upp kväve ifrån luften. Det är bara som nitrat och ammonium som kvävet kan tas upp av växter och det gör de via rötterna, och för att det ska fungera måste kvävefixerande organismer till.
Av detta kan vi sluta oss till att på alla jordar är tillgången på N en begränsande faktor och på väldigt stora arealer är även tillgången på mineraliska näringsämnen begränsande för tillväxten.
Hur begränsande? För länge sedan gick jag en kurs med det då nybildade Svenska Överlevnadssällskapet. En av grundarna Stefan Källman ägnade då sin tid åt att kartlägga ätliga växter i naturen, och han hade som en del i detta gjort en beräkning på hur stor befolkning den svenska naturen kan långsiktigt föda, om man räknar bort kustfisket. Hans svar var under 30 000. Eller annorlunda uttryck. Hur länga kan dagens befolkning leva på vad som finns i naturen, bortsett från kustfisket? Mindre än en vecka.
Begränsningen ligger alltså långsiktigt i hastigheten på kvävefixeringen och vittringen. Vi kan tillföra mycket kväve genom att medvetet odla kvävefixerande grödor som luzern, men hastigheten på de biologiska processerna är fortfarande en begränsning. Innan konstgödseln kom, höll vi långsamt på att utarma våra marker, bland annat via svedjebruk där man brände ner skogen för att frigöra mineraliska näringsämnen i träden och sedan odla i askan. Man fick mycket stora skördar under några år, men så tog det slut och så brände man nästa skogsstycke och lämnade så långsamt en öken efter sig. (Vi har aldrig haft så mycket skog som i Sverige som idag, och aldrig så mycket älgar).
Använder vi inte konstgödsel så kommer vi att tvingas att återgå till att långsamt utarma jordarna, varvid vi kommer att hugga ner skog för att få större ytor att odla på för att på så sätt hålla skördarna uppe med slutresultatet att skogarna är borta och jordarna utarmade.
Klimatpåverkan kommer sig av att skogarna är borta och jordarna är utarmade. Klimatpåverkan från utarmade jordar kommer sig av det funnits alltför lite näring för att organiskt material skall kunna byggas upp i samma tempo som det bryts ner, och jordarna består till mycket stor del av organiskt material, och när det bryts ner frigörs CO2 så i stället för att använde jordarna och skogarna som kolupplag så kommer vi pga. av näringsbrist att släppa ut kol från skogar och marker.
Nu hoppas jag att du inte hävdar att vi ju kan använda naturgödsel som koskit och liknande, för då kommer jag att tvingas att ställa frågan ”Och varifrån kommer det”?
Om man följer befolkningstillväxt historiskt kan man se hur den följer jordbrukets utveckling, och det är påfallande hur det drar iväg med konstgödselns införande och framförallt hur det exploderar när konstkvävet kom. EKO-odling motsätter sig konstgödsel, och då framförallt kväve, men tar vi bort detta, kommer vi garanterat att tvingas ner på en världsbefolkning på under 1 miljard, och på vägen dit har vi utarmat hela planeten, det kommer att bli ett stor Påskön eller Haiti av alltihopa.