Vi offrar de unga på de gamlas altare

Vi offrar de unga på de gamlas altare och varje samhälle som beter sig så är dömt till undergång.

I fransk TV rapporteras nu att 25% av tonåringar och unga vuxna lider av depressioner och man befarar från psykologhåll att den siffran kommer att öka till 50% om landet går för ytterligare en nedstänging. I regionen Île-de-France, där Paris ingår och som har runt 10 miljoner invånare har man så här långt extraanställt 160 psykologer och det räcker tydligen inte till. I programmet använde en psykolog uttrycket "La petite mort", den lilla döden, om hur unga uppfattar situationen.

Utan att träffas och umgås känner man hur livet rinner iväg, allt är meningslöst. 25% deprimerade, och kan gå upp till 50%. Sug in det, 50 djävla procent. Vi håller som samhällen på att gräva våra egna gravar och detta måste ta slut nu.

Jag har ända sedan den här skiten började runt mars sagt att något som är bra med Covid 19 är att unga inte drabbas så hårt att jämföras med Spanskan där främst unga dog i stora skaror. Föreställ er den helvetiska fasan när barn och unga runt om dig dör av och du själv klampar vidare. Men den relativa fördelen med Covid-19 återställer vi fint med dessa djävla nedstängningar och framförallt skolstängningar.

Jag har 3 stycken mellan 17 och 21 och jag ser hur de lider, och ändå fixar vi det bra då vi har pengar och ett stort hus, och vi håller ihop, men många vänner till våra barn har det helvetiskt och de håller inte ihop mycket längre. En vän till en av mina döttrar är ensam i sin studentlya och hon håller på att gå sönder och familjen har dessutom inte pengar så hon måste jobba för att finansiera studierna.

Men, jobba? Med vaddå? Hon har varken fått sommarjobb eller helgjobb och hon är osäker på om hon kan forsätta med studierna nu. Det är ju alltid bedrövligt, men visst svider det lite extra då tjejjen är den intelligentaste person jag under mitt drygt 60-åriga liv lärt känna, det har hon papper på. Hon tillhör de riktigt smarta, den lilla klicken längst upp på skalan, men vad hjälper det nu.

Alla ni förespråkare för "hårdare tag" och nedstängningar, framförallt skolstängningar, ni orsakar en skada som är svår att överblicka och som vi kommer att få se konsekvenserna under lång tid framöver. Och för att inte tala om vad fattiga i fattiga länder utsätts för. Sjukvårdspersonalen då, som går på knäna mest överallt i världen, ska vi inte lida med dem? Visst ska vi det, ni har vår medkänsla, men det är ni som är soldaterna i frontlinjen, och ni måste ta smällen.

I krig skickar vi ut unga män och kvinnor att riskera sina liv, och att dö, men nu är det er tur, och så måste det vara, för vi kan inte offra en hel ungdomsgeneration. Svärfar, 80, sa till sina barnbarn att det är bättre att han dör än att utsätta dem för detta. Så är det.

Skrivet i affekt den 29 januari 2021, strax öster om Paris.

Beträffande min tidigare tråd om nedstängningarnas psykologiska effekter som fick sådant kraftigt genomslag och gav mig över 50 nya följare och långt över 100 000 visningar så skrev jag tråden i affekt när jag fick höra siffrorna. Vad man säger i TV-inslaget är dock betydligt värre än vad skrev, jag har nu lyssnat på det igen:

25% av ALLA fransmän lider av ångest eller depression, och man befarar att siffran skall stiga till 50% om man går in för en tredje hel nedstängning (vilket vi nu delvis har gjort). Man intervjuar generalsekreteraren för det Franska pedriatrikerförbundet och han säger att konsultationerna för barn har ökat kraftigt. Det är allt från barnmisshandel till psykologiska besvär. Det är dock de unga vuxna som drabbats hårdast säger man och hävdar att i västvärlden är det i gruppen 18-24 år 50% som lider av ångest eller depression och mer än en tredjedel i åldern 24-44. Man gör ingen källredovisning för siffrorna.

Man intervjuar en psykiatriker som säger att det inte är viruset som skrämmer och ställer till det, utan att man upplever att med nedstängningarna är det som om livet har upphört, och han använder uttrycket ”la petite mort”, den lilla döden. Oavsett hur stora siffrorna är så är de uppenbarligen stora. Och det är för mig lätt att förstå trots att jag börjar att komma till åren, för jag har ett vagt minne om hur det var. Unga vuxna ägnar sig åt umgänge och, ja, parningslekar, det ligger i hela det mänskliga väsendet att vi ägnar oss åt det i den åldern, och om man i mycket hög grad klipps av från det, då blir det tungt, då blir det meningslöst, det blir väl lite som att låsas in på kloster mot sin vilja. 

Jag utesluter inte att de flesta kommer att återhämta sig hyfsat psykologiskt när detta är över, men jag är långt ifrån säker på det. Vad säger expertisen? Vad kan man förvänta sig för långtidseffekter av den psykologiska påfrestningen hos de unga? Vad jag vill ha sagt med detta är att snälla, underskatta inte de psykologiska effekterna av allmänna nedstängningar, och det är bättre att äldre drabbas hårt än att unga gör det. Visst, det är en balans, lite kan ungdjävlarna få lida, inte tu tal om det, men vi får inte komma till en situation där vi offrar de unga på de äldres altare.

Slutligen ett högst personligt ställningstagande, och det är att om vi ägnar allt kraft på att undvika att dö, då glömmer vi lätt bort att leva, och då kan man ju undra varför man ska klamra sig fast.

Inslaget var på France TV, Canal 3 och ni hittar det i denna länk på 7:32

19/20 : Journal national Édition du vendredi 29 janvier 2021 Toute l'actualité nationale par la rédaction de France 3.

Länk
Inslaget var på France TV, Canal 3 och ni hittar det i denna länk på 7:32

Etiketter