Undergången

Ett gott skäl till att strunta i "klimatförnekarna" är att de är svåra, om inte rent av omöjliga, att övertyga. Bättre då att lägga energin på de som går att nå fram till, och sedan ägna sin tid till att diskutera vilka åtgärder som måste till.


Jag måste dock tillstå att jag tillhör undergångsprofeterna, och det gör jag efter att ha varit medveten om frågan och tänkt på den dagligen under 31 år, och jag uppskattar risken för ruin som högst överhängande. Med mig på det hade jag bland annat den bortgångne Stephen Hawking, som upprepat framförde att det redan finns alltför mycket gaser i atmosfären för att kunna stoppa processen, och han sa att inom 1000 år kommer jordens atmosfär att vara som på Venus, ett helvete av heta gaser.

Jag kan inte uttala mig om Hawking har rätt eller inte, men det scenario jag mer kortsiktigt ser framför mig är att världens livsmedelproduktion slås ut. Utan jordbruk kan jorden försörja på sin höjd några hundra miljoner människor, (den beräkning som finns för Sverige säger under 30 000) och idag är vi runt 8 miljarder och beräknas nästa sekelskifte till 11 miljarder. Jordbruk förutsätter en förutsägbarhet samt temperaturer och nederbörd inom rimliga gränser, men det verkar som om detta håller på att ryckas ifrån oss. Se på torkan i västra USA och regnen i Tyskland.

Jag bor i Frankrike, Europas främsta, och ett av väldens främsta jordbruksländer. Vi drabbades 2003 av en värmebölja som beräknas ha dödat minst 15 000 människor, men vad som få utanför jordbrukssektorn reflekterade över var att jordbruksproduktionen i norra och nordöstra delarna av landet i stort slogs ut, men så även i stora delar i Tyskland och i delar av England. Det räckte inte med att vi inte fick vattna i trädgårdarna, utan även lantbruket fick bevattningsförbud då både Seine och Marne hade mycket låga flöden och man sparade vatten för hushållen. Polis och Gendarmer åkte runt och bötfällde lantbrukare som i desperation körde konstbevattningen. (För två år sedan slogs på våren franskt värmerekord, och lite senare på sommaren slog värmerekord i 100 franska kommuner, däribland Paris. Jag mätte upp 43 grader vid mitt hus, men det var en kortare period, så lantbruket fixade det). Med det överskott som finns inom EU och med rådande världshandel, gick det att täcka upp för bortfallet, men inträffar detta under några år i rad, då kommer världsmarknaderna för mat att börja skaka och sprider sig den torkan samtidigt till länder som Polen, Ukraina och Ryssland, då finns plötsligt inte tillräckligt med mat i världen, speciellt inte om torkan i västra USA inte ger med sig.

Fram till millenniumskiftet var Kina självförsörjande på mat, men det råder inte längre, man importerar mycket stora mängder. Detta dels beroende på en ökade befolkning, men dels även på en omläggning av matvanor till mer kött, samt p.g.a. bortfall i produktion beroende på markförluster till växande städer, industrier och vägar. Om det blir brist på världsmarknaden, då kommer alla länder att hålla i sin mat, och Kina har ingenting att köpa. Jag förutspår att man då kommer att gå och hämta mat, och Kina har snart världens starkaste militärmakt, det är i vart fall ett uttalat mål att man ska ha det inom överskådlig tid. 

Det är så jag ser början på undergången, och jag ser inte hur vi ska kunna undvika det. Jag har en nattsvart syn i denna fråga och det ser ut att gå fortare än vad jag befarat. Det finns de som påstår att väldens livsmedelsproduktion redan idag har nått en platå p.g.a. klimatförändringarna. Jag hoppas att de har fel. Och detta allt medan havet stiger, och stiger, och stiger, och det första som drabbas av det är de synnerligen bördiga deltaområdena, exempelvis i Vietnam och Bangladesh.
 

Etiketter